Vi är sociala varelser. Ensam och inlåst i en isoleringscell är värre än döden.

Märkligt det hela. Alla våra mörka känslor av skuld och skam. Moraliska känslor, vi är födda med en moralisk kompass. Känslan av skam uppstår när vi bryter sociala normer vi accepterat och gjort till en del av oss själva. Skuld, att stå i skuld till någon, och samspel för upprättelse - inget som kan göras på egen hand.

Engelskans 'violate' översätts på svenska till några av de hårdaste och våldsammaste ord vi har; inkräkta på, kränka, skända och vanhelga.

Vi måste be om förlåtelse - ibland genom en tro och religion som ger oss försoning genom ritualer. Ibland från de vi sårat. Svårhanterade känslor gör oss till fungerande levande människor - skam, skuld, förlåtelse, försoning och upprättelse.

Isoleringscell i fängelse är så fruktansvärt grymt och omänskligt. Ingen kärlek, ingen förlåtelse. Ett socialt straff mer än någonting annat. Tiden ensam skall ge dig upprättelse. Teorin är att efter straffet är du fri från skuld. Du har sonat ditt brott - men möjligen även förlorat förståndet och förmågan att  leva i kärleksfulla relation till andra.

Omslagsbilden från filmen Blue Valentine med Ryan Gosling och Michelle Williams. Magnifikt drama som är närgånget, mänskligt, trivialt, skört och så väldigt väldigt levande.  

Oscarsnominerad för kvinnlig huvudroll...
Blue Valentine