Smartphones driver mig till vansinne men det är inte så att det finns ett val. BankID, mobilbanken, Soundcloud, tåg och flygbiljetter, SWISH, Skype, Google Maps.... revolutionerande appar som det är väldigt svårt att klara vardagen utan.  En smartphone saknar dock helt känsla. Det är en glasskiva man petar på. Så jag använder en Nokia E71 från 2005.

Nokia E71

E71'an är en pålitlig arbetshäst. Blixtsnabb att ringa och texta med. Jag  kan prata i timmar. Möjligen Nokia's mästerverk. Flera dagars batteritid. Bluetooth & WiFi. Väckarklocka. Poddcasts. FM-radio. Sync med Google-kalender och adressbok. Musikspelare. Speak-and-spell röstsyntes. Nästintill okrossbart stålskal. Och, ett riktigt tangentbord.


Min dator är en HP/Compaq från 2006, lite mer än 10 år gammal nu, med ett mekaniskt tangentbord. Klick-klick-klick. Touchpad med rejäla musknappar. Linux och SSD-disk. Stor bildskärm och krispiga högtalare. LAN-port. DVD-drive!  Fullkomligt älskar den här datorn.

Mekaniskt tangentbord

Jobbmaskinen, en ruskigt kraftfull i7 med nVidia Grafikkort som drar runt videoredigering i full-HD, har liksom inte en chans.

Jag tror vi människor gillar att röra vid saker och ting, en glas-skiva är liksom inte det vi behöver. Tactile interaction är framtiden. Smartphones ett mellansteg till något annat. Spännande att se vart det här tar vägen.

Tack till Are Sjøberg som tog bilden på E71'an och delade med sig under en CC-2.0 licens