Kan omöjligt föreställa mig en tristare rubrik. Men jag är lite bekymrad så jag gör ett försök att forma några tankar kring det svenska välfärdssamhällets baksida.

Människor kan prata om saker som inte har hänt och som inte finns. Vi har fantasi, vi drömmer, skrattar och luras. Med 29 symboler dokumenterar vi erfarenheter och för dem vidare över generationer. Vi har ett kilo hjärna med fler synapser än det finns stjärnor i vintergatan. Vi ger ord till känslor, sinnesintryck, smaker och dofter.  Miljarder år av evolution. Vår anpassningsförmåga till habitat och klimat är utan motstycke på planeten.

Vi sökte oss bort från naturen, det råa och oberäkneliga. Bort från parasiter, böldpest och skyfall, rovdjur och frost, bort från svält och spädbarnsdöd. Vi bygger oss en hydda, vi bygger en by, vi bygger en stad. Vi slöt fred med handelsavtal, en armé och diplomati. Vi odlar på fälten, föder upp djuren. Vi sliter oss ur naturens hänsynslösa selektionsprocess med penicillin, vaccin, blodtransfusioner och hjärtkirurgi.

Nu har vi det bra. Väldigt bra.

Släkten och familjen ersatte vi med staten - den sociala välfärdsstaten. Staten ska ansvara för allt familjen gjorde tidigare. Ta hand om barnen, ta hand om de gamla, vårda de sjuka och uppgivna, löser konflikter, skapar arbetsplatser, hämtar in skatten och bestraffa överträdelser. Alla funktioner som familjen, klanen och byn löst under tusentals år av mänsklig civilisation.

Familjen i Framtiden
Den liberala friheten, som innebär att var och en kämpar för sina intressen utan hänsyn till kollektivet, tar vi bestämt avstånd ifrån. Individens rätt att självständigt utvecklas måste underordnas de intressen som samhället som kollektiv i demokratisk ordning beslutar.

Nu sitter vi här bakom stängda dörrar i våra hus och lägenheter, fjärmade från släktingar, barn och barnbarn. Vi behöver inte varandra. Staten tillhandahåller. Fyll i en blankett, träffa din handläggare. Boka en tid, utbetalningen på ditt konto den 20e.

Välfärdsstaten tillhandahåller allt utom det genuint mänskliga - empati, att övervinna motgångar och finna trygghet i egna förmågor. Att älska, beröra, tillhörighet, skänka glädje och skapa trygghet. Att betyda någonting för någon annan. Att existera i ett meningsfullt sammanhang.

Så då kan vi väl backa? Jag tror inte det är så enkelt. Relationerna inom en by, klan eller släkt är komplexa och kräver färdigheter för att kunna upprätthållas - färdigheter vi för länge sedan har förlorat, färdigheter man föds in i. Småprat, skvaller, sexualitet, gränsdragning, fest, initiering, bestraffningar, anförtroenden, upprättelse, reciprocitet, förlåtelse, hierarkier...

Det eländigaste är väl att detta avvecklande av mänskliga band var en strategi från politiker och ledare. Att svenskarna skulle frias från beroendet av andra. Svenskar ska vara fria individer, fria att....ja... fria att vad?  Vad är poängen med att vara fri från alla åtaganden och ansvar för andra - att bara ha sig själv att se om. Punkt 4 i den socialistiska familjepolitikens målsättning:

Alla vuxna människor skall vara ekonomiskt oberoende av anhöriga.

Nu dör vi ensamma. Enligt svenska palliativregistret dog 16 procent i ensamhet. Utan släktingar, barn och barnbarn. I värsta fall efter ett liv av nästintill outhärdlig leda där vi aldrig kunde använda de makalösa egenskaper och färdigheter som finns inom oss,  ett resultatet av tusentals år av evolution där relationer till människorna i din närhet var förutsättningen för din överlevnad. Och, med stor sannolikhet även din lycka.

Mera kring detta trista tema i boken Sapiens av Yuval Noah Harari, i filmen "The Swedish Theory of Love" av Erik Gandini och Ann Heberlein berör ämnet betydligt mer djupgående i en text på timbro.se

Fotografier Kimson Doan, Siddhant Soni, Andrik LangfieldUnsplash