Alla år med Windows och MacOS har varit en kavalkad av virus, säkerhetshål, uppdateringar, drivrutiner och licensnycklar. Och, den märkliga känslan av att betala för hårdvaran och samtidigt lämna över kontrollen av datorn till ett multinationellt företag.  

Den numera hyggligt kända Linus Torvalds började 1991 bygga sitt egna operativsystem Freax. Han övervägde att kalla det någonting med Linus, kanske möjligen Lin.....ux, men kände att det skulle vara lite för mycket ego. Här är Linus första mail som berättar om vad han har på gång:

Lyckligtvis fanns Ari Lemmke som skrev FTP-servern för Freax. Han spikade Linux som namn. Bra där, Ari. Freax hade nog varit svårt att introducera på styrelsenivå i Fortune 500 företag.

Idag är 70% av alla servers på Intenet Linuxbaserade. På arbetsstationerna, Desktop, är det inte lika spännande; 3.4% använder Linux på sin dator.

Det som fyller mig med förundran är att Linux-världen bygger på en idé att det ska vara fritt. Inte gratis, utan fritt som i en öl på krogen. Om någon bjuder dig på en öl så känns det bra att bjuda tillbaka. Så, jag har fri tillgång till programkoden. Linux kärna, drivrutiner och allt annat som behövs finns fritt nedladdningsbart. Här är Linus Torvalds kodbibliotek, exempelvis.  

Source from Linux Kernel init ramfs from Github 

Med tillgång till själva programkoden kan andra modifiera det som finns, eller bygga någonting nytt.  Det går även att kolla att det inte finns några säkerhetsluckor eller sårbarheter - öppenhet och transparens ger säkerhet.

Man kan dock inte sitta på saker under egen copyright. Den kod jag skapar tillfaller alla andra som använder Linux i någon form - på samma sätt som jag kan ta del av andras arbete.

Öppenheten resulterar i en oerhörd mängd varianter och anpassningar. Matematik, media-produktion, AI, kontorsmiljö - för varje användningsområde finns det en optimerad Linux-konfiguration.

Windows och MacOS har ett gränssnitt.  Linux skapar hundratals olika gränssnitt med hjälp av fönsterhanterare, ikoner och typsnitt - allt går att styra in i minsta detalj.

Det blir aningen stökigt att hålla ordning på allting, och det ska självklart heta någonting geek'igt;  Gnome, XFCE, i3, OpenBox, Mint, Gala, Arch, Kali, Fluxbox, KDE. Så här kan ett skrivbord se ut:

Linux började som serveroperativ, så den textbaserade konsolen är kraftfull. Det grafiska skrivbordet är bara en snyggare variant av konsolen.

Linux Console

Det kan bli lite tokigt när en programmerare ska förklara hur vansinnigt elegant Linux är och använder den här bilden:

Den är korrekt, men ger något begränsad förståelse för själva poängen, det genialiska i det hela. Den här beskrivningen av filosofin är bättre:

Linux är skapat kring ett antal enkla kommandon som:

  • Utför en enda uppgift, på engelska 'task'
  • Utför uppgiften väldigt effektivt
  • Utför uppgiften på ett lågmält sätt

Speciellt den sista där är lite lurig, men vad filosofin resulterar i märker man när man provar; att få någonting gjort med en dator blir smidigt, okomplicerat och framför allt roligt.