Tankar rör sig på egen hand. Jag kan visserligen locka fram en bild eller ett minne, men mest av allt sköter det sig själv. Jag följer med, bilderna flödar, associationerna löper i varandra, tankar och lösningar presenterar sig själv. Det är helt underbart. Oftast.

Det är som att sitta på en häst. Jag styr inte men vi kan samarbeta. Jag kan locka mitt medvetande att gå i en viss riktning, göra en viss sak. Men i slutändan är det ändå inte jag som styr det hela. Jag försöker förmedla intentioner, gör listor, skissar, skriver. Bilder, ord, musik och röster vibrerar och resonerar kring mig.

Så snabbt som ett norrsken, ibland. Tankar och bilder jag följer som inga ord kan beskriva, men jag ser, jag förstår, jag vet. Den ordlösa hjärnhalvan, den del som skapar, mitt medvetande utan språk, bara känslor och bilder, förnimmelser och en sanning. Det här är sant, för mig. Allt jag upplevt, allt jag vet.

Idag ville jag tänka på video-streaming och enkodering och presentationen i London nästa vecka. Det gick sådär. Började bra men smög sig en tanke om linjär och cirkulär tid in. Och den lindade sig kring mitt medvetande och ville berätta.

En tanke om att någonting blev tokigt när vi gjorde om tiden från cirkulär till linjär. I den cirkulära tiden tog anden en ny kropp, vi levde, skapade kanske mera liv, vi blev gamla. Livet tog inte slut. Allt väldigt naturligt. Allting föds och dör. Tryggheten av att komma tillbaka in i kretsloppet och bli del av det eviga. Att alltid finnas som en del av planeten - åter till jorden och bli del av ett träd, daggmaskar och en gräsmatta. Anden lever vidare.

Sedan lade vi ut livet linjärt. Föddes, skola, jobba, gammal, död, begraven, sorg och en gravsten. Minnen av den som är borta för alltid. Vi dokumenterade allt med fotografier, kunde följa vår resa från foster till äldrevården. Där dör vi ensamma med morfin i kroppen. Och vi skapade en ångest och panik för att det skulle ta slut. Att livet tar slut, jag upplöses i intet, det blir svart och allt är över.

Det blev stressigt, så mycket som måste hinnas med. Innan det är över. Så många upplevelser och saker att göra. Snabbt, ett liv är över som en blixt i universums tidsålder. Du har ett liv. Bara en chans. Lev nu, mera droger, mera upplevelser.

Titta hur det blir. Vem behöver planeten när det inte är cirkulär tid. När det går framåt; vi fixar det sen, nästa generation tar tag i det här. Snart är det över och jag måste äta den här maten och tjäna de här pengarna och resa till den här platsen och varför kasta bort livet på saker som inte är det bästa och jag vill ha en större TV och mera sex och en mer givande partner och .... allt. Mer av allt. Innan det är över.

Det är jättefint med penicillin och golvvärme och rinnande vatten och sophämtning, men vad var det vi lämnade bakom oss. Det som var det mest genuina med att vara människa? Jag tror vi måste fundera på det.

surma7
Bilder Carol Beckwith & Angela Fisher. Mera om kroppar och ritualer på YouTube

Så.. där hamnade mina tankar idag. Alltid lika spännande att följa med uppe på den här hästen. Nu tillbaka till pennan och videoredigeringen....