Hos mig själv och vänner har jag upplevt hur slitsamt och utmattande det blir när en man och en kvinna ska sköta föräldraskap i kommitté.

Det diskuteras, utvärderas, kritiseras, planeras och... det blir gärna skyttegravskrig av det hela. Efter det är det inte långt till separationen.

Det som verkligen ställer till det är riskhantering.

Mödrars välgrundade agerande att undvika alla former av risker för barnen är helt korrekt i evolutionens perspektiv; den moder som lät sitt barn vandra iväg från elden för 600.000 år sedan fick sitt barn uppätet av vilda djur. De generna gick inte vidare. De mödrar som sa "Nej, akta, farligt" fick ha kvar sina barn och kunde föra sina gener vidare.

Den man som för 600.000 år sedan tänkte att "Den där björnen verkar lite farlig, bäst att gå hemåt" fick inte fälla någon björn och fick inte ligga.

En mans styrka och självsäkerhet är, generellt, väldigt attraktivt för kvinnor. Det finns en anledning till det - de mest lämpliga generna ska gå vidare.

Idag har vi inga eldar och inga björnar. Evolutionen går långsamt och människan sitter fast med samma hjärna som för tusentals år sedan.

Vi är idag mest rädda för ormar, åska, öppna ytor, spindlar, mörker och höjder.  Alla riktigt bra saker att hålla sig borta från - för några hundra tusen år sedan.

Här står idag kvinnan som skyr alla former risk, och mannen som måste acceptera en viss risk. Och nu ska mannen och kvinnan leva i tvåsamhet och jämställdhet. Ingen samling kring elden i trädgården, ingen björn eller orm i vardagsrummet, inget mörker efter solens nedgång.

Mannen, riskhanteraren, agerar som förälder med den trygghet och förmåga till riskbedömning han har intuitivt. Samma riskbedömning han använder som börsmäklare (85% män) pilot (94,8% män) och starkströmsinstallatör (99.4% män)

Kvinnan agerar som förälder med den omsorg och försiktighet som är intuitiv för henne. Samma undvikande av risk hon använder som förskolelärare (97.5% kvinnor) i barnomsorg (94.4% kvinnor) och som sjuksköterska (94% kvinnor).

När dessa två perspektiv på riskhantering möts för att gemensamt ansvara för ett eller flera barns omsorg kan det skära sig ordentligt. Efter några kvällar av hysteriska argument, tårar och utbrott är det vanligaste är att man "tar det säkra före det osäkra" och går på kvinnans linje.

Ingen man orkar försvara sitt agerande hela tiden, och hur kan han förklara sin intuitiva förmåga att bedöma risk - en förmåga han finslipat hela sin uppväxt genom höghastighetscykling, trädklättring, simning i öppet vatten, balansgång på hög höjd. Hur kan han förklara den för en person som inte kan förstå vad han pratar om?

Mannens agerande innebär ju en risk. Den är intuitivt av mannen bedömd till att vara i stort sett noll - ingen man tar en risk där hans barn kan förolyckas. Det upplevs av kvinnan som en helt onödig risk. Bättre att låta bli.

Konsekvensen blir ett föräldraskap på kvinnans vilkor. Akta, se upp, gå inte, sitt ned, gå här, kom tillbaka. Det är lätt att höra alla dessa uppmaningar när man träffar kvinnor med sina barn på stan. När man lyssnar på  män med barn är det inte lika vanligt.

Det vi missar är att barn speglar sina föräldrar. Det är den mest grundläggande funktionen hos människan. De är följsamma, säger barnpsykologerna. När fadern uppträder tryggt känner barnet det intutivt och följer pappans agerande. Springer inte iväg, stämmer av, kollar om det är OK.

Moderns riskhantering i ett samhälle av bilar, starkström, barnpooler och lösningsmedel i hemmet riskerar att göra barnet otryggt - mamma är rädd, här finns något att vara rädd för. Och barnet följer även det agerandet.

Därför behövs faderns närvaro i familjen för sina barn och han måste ha moderns förtroende. Han aldrig skulle utsätta sitt barn för allvarlig fara.  På samma sätt måste ha fadern ha förtroende för moderns agerande - hon har ju rätt i sitt perspektiv, ingen risk är bättre.

Föräldraskap utövas inte i kommitté utan i förtroende.

Att barn skadar sig lite lagom är helt i sin ordning. Det är så man lär sig riskbedömning. Trösta, på med ett plåster, kanske gips i värsta fall. De läker oftast till 100%. Tre meters fall på dagis? Inga konstigheter "Enligt Stockholms stad mår barnet efter omständigheterna bra, men ska stanna över natten på sjukhuset." Barn är väldigt tåliga.

Jag skar av mig fingertoppen på ett scoutläger. Otroliga mängder blod. Jag är bra mycket försiktigare med kniv nu för tiden, kan jag berätta.

Föräldraskapet är den största upplevelse som livet har att erbjuda.

Genuin jämställdhet. Manligt föräldraskap.

/magnus


Källa: Yrkesfördelning kön, 2017. Boston Globe baserat på US Department of Labour data

Omslagsfoto Scott Webb