100 miles är 161 kilometer. En klassisk distans bland ultralöpare. Det finns självklart värre, det finns 200miles, Sparthalon 246 kilometer och PTL 300km i Mont Blanc-massivet

Extremdistanserna tilltalar några få människor på planeten. 100 miles är hanterbar för många fler, vilket gör den spännande att ta sikte på.

Med sina 188 meter över havet är det lite otippat att hitta Kullaberg på de sydsvenska slätterna.  På Kullaberg arrangeras varje år trail-loppet Kullamannen. Arrangören har skapat en bana 'Dödens Zon' som plockar varje tillgänglig höjdmeter - på 22 kilometer får de ihop 900 meter stigning.

Man har även skapat ett 100miles ultralopp som börjar i Båstad och via Ängelholm tar löparna  till Kullaberg och fyra varv på denna bana - det  ger ca 4000 höjdmeter på 161 kilometer löpning.

Den som av någon anledning känner sig manad att ta sig an 100 miles måste bryta ned utmaningen i delar. Annars går det inte.

Mental träning;  positiva tankar och krishantering.
Energiförsörjning; vatten, kolhydrater, salter, fett.
Uthållighet; löpteknik, styrketräning, konditionsträning.
Utrustning; allt testat under lång tid, ordning och reda under loppet.

Sedan bryter man ned själva loppet i hanterbara delar. Etapper på två mil eller till naturliga brytpunker som depåer och vattenkranar. För varje etapp planerar man tempo, tid, vätska, energi, kläder och skor.

Eftersom loppet pågår i mer än 24 timmar under rejäl ansträngning blir man inte så smart efter ett tag. Dum i huvudet på ett vackert sätt, som någon sade. Då gäller det att allt nedskrivet och inte lita på sitt nedsatta omdöme.

Sen kommer det svåraste. Att inte stanna upp innan mållinjen. Att hitta en anledning att ta ett steg till när allt känns hopplöst och eländigt. Klarar man det kommer man i mål.

Foto: Kullamannen, Stefan Fahlstedt